N:o XIV

Magasin för Konst, Nyheter och Moder

Augusti Månad 1824

Pl. 53

Casper Isaac Michael Ehrenborg

Svea Rikes Ständers framl. Justitiæ - Ombudsman, Herr Casper Isaac Michael Ehrenborg, föddes den 17 Nov. 1788 på Hjelmshult i Skåne, (dåvarande Premier-Majors-Boställe vid Norra Skånska Cavalleriet). Hans Fader var: Majoren och Riddaren Jöns Ehrenborg, och hans Moder Fru Beata Maria Tham.

Herr Ehrenborg studerade vid Lunds Akademi, inskrefs sedan i Kongl. Götha Hofrätt och derefter, på sitt 20:de år, i Krigs-Expeditionen af Konungens Canzli. Sedan han tjenstgjort vid Fält-Secreteriatet och Kongl. Kammar-Rätten, befullmägtigades han at vara Advocat-Fiscal, och d. 20 Dec. 1810 utnämndes han til Lands-Secreterare i Skaraborgs Län. I denna egenskap erhöll han den 5 Juni 1813 fullmagt at vara Förste Expeditions-Secreterare i Konungens Canzli, och utnämndes den 9 Sept. 1819 til Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden. Den 16 Juli 1821 tilförordnades han til Landshöfding i Skaraborgs Län, och den 4 Aug. 1823 val des han af Rikets Ständer til deras Justitia-Ombudsman. Gift den 1 Sept. 1811 med Anna Fredrika Carlquist, dotter af Handelsmannen i Carlstad, Nils Carlquist och dess Fru Anna Christina Reimer. Ehrenborg dog den 16 Sept. 1823 i Stockholm. Af åtta barn öfverlefde honom endast fem, af hvilka den äldste sonen äfven sedermera är med döden afgången.

Talet, som Ärke-Biskopen, Doctor Carl von Rosenstein, hållit vid Ehrenborgs Begrafnings-Akt, den 22 Sept. 1823, äfvensom Tacksägelsen af Hr Doctorn och Biskopen O. Wallin i Storkyrkan den 21 Sept., äro tryckte och i Allmänhetens händer. Med så mycket mera skäl hänvisa vi våra Läsare til dem, då de utmärka sig genom et enkelt och sant framställande af de egenskaper och förtjenster som prydde den ädle mannen, och gjort hans namn fräjdadt och älskadt, hvilket kan bäst vitsordas af den Provins der den aflidne saknas, och der åtskillige af dess invånare öfverenskommit at på egen bekostnad åt Herr Ehrenborg resa et minne, som skall öfverlefva deras känslor för honom, och öfverflytta til efterkommande det lösta problemet: huru en högre Embetsman skall vinna allmänhetens aktning och förtroende; hvartil grunddragen igenfinnas i Hr Ehrenborgs handlings- och verkningssätt, som var: »at med den sorgfälligaste upmärksamhet och egen handläggning följa ärendena, bibehålla ordning och kraft i deras gång, alltid tilgänglig, öppen utan framfusighet, deltagande utan vekhet, mild och förekommande utan fjäsk, stark utan hård het, rättvis utan skryt, fast utan motbjudande anspråk.« Vi kunna icke heller underlåta at ur Tacksägelsen anföra några verser, dem vi anse särdeles lyckade och i synnerhet ställde til den aflidnes Enka, detta aktningsvärda fruntimmer, med hvilket Herr Ehrenborg förenats genom tycke, fritt.val och tacksamhets-känsla; ty det var hon, som genom en tilfällig skickelse, vistande i det hus der Ehrenborg sjuknade 1809, var utsedd at genom en outtröttlig omsorg och et makalöst sträfvande vårda honom som främling, och utan andra beräkningar än den inre tilfredsställelsen at hafva gjort allt för at frälsa en medmenniskas lif, som berodde af detta omsorgsfulla vårdande. För hennes hjerta som maka, var det et hårdt öde at icke vistas på den ort der Hr Ehrenborg insjuknade för sista gången. Den ömma makan hastar vid underrättelsen om mannens sjukdom til Stockholm, men var nog olycklig at anlända få timmar efter sedan döden hade beröfvat henne allt. Det är i anledning häraf som Herr Biskop Wallin så träffande yttrar:

Men Maka! som med honom vann, Med honom misste - allt! Du kom- och detta hjerta fann För första gången kallt… Hans blick var släckt… Den släckte sig I tanken på din bild - Men helgonblicken följer dig, Välsignande och mild.

Och dina barn, de kära fem, *) De faderlösa små, Hans ljusa minne skall för dem Igenom tiden gå Och, likt en stjerna blid och klar, Dem visa på hvad stig De skola hinna up sin Far, Se'n de hugsvalat dig.

De bära en Rättfärdigs namn: Förgråtna! fatta mod, Och slut dem hoppfull i din famn, Och tro, at Gud är god - Och vännen, som var din så kort, Blir evigt din, til slut… Haf tröst! Han gick ej från dig bort, Han gick blott hem förut.